Mitt beslut att låta yrkeslivet få ta en ny spännande vändning, att gå
från egenföretagande till fast anställning för med sig intressanta
processer. Till exempel en aha-upplevelse kring relationen mellan
upplevda och mätbara resultat.
Min upplevelse av att driva det egna
företaget har under senaste halvåret varit minst sagt ganska sval.
Ibland har jag till och med trott att jag är en looser som inte får det
att fungera.

Men så kom deklarationsdagen. Och saker hamnar i ett
nytt läge. Svart på vitt. Mätbart och konkret. Jag tog tillfället i akt
att titta tillbaka ordentligt, när jag ändå var igång.

Jag
startade i mars 2008, och hade en sex månaders son med mig överallt. Nu
är det maj 2010. Jag har gått från en omsättning på 200.000SEK till
1.200.000SEK på den perioden. Jag har haft en bra lön det senaste året.
Trots att jag inte jobbat full tid. Jag har en kundportfölj som inte kan
räknas på mina två händer. Jag har fått arbeta helt efter eget huvud,
experimentiellt, utmanande. Jag har flera kunder som återkommande vill
engagera mig. Jag har kunnat spendera mycket tid med min son. Jag har
kunnat utbilda mig parallellt med mitt arbete.

Och plötsligt
inser jag att jag har verkligen lyckats!
Jag har drivit mitt företag
på ett, enligt alla konventioner, framgångsrikt sätt.

Den
insikten är stor.

Jag är ball!