Blog Image

Idag har jag jobbat som processledare på en personalkonferens. På eftermiddagen gjorde vi en aktivitet med legobitar: Alla har secret missions, ingen får prata och tillsammans ska man bygga en struktur. Som övning är den här aktiviteten egentligen bara intressant om man efterföljande kan prata om vad man upplevt. Det blir vilt, det blir alltid vilt när man gör den här. I det här fallet blev det till och med handgemäng när frustrationen steg.

Meningen är alltså att man inte ska prata förrän processledaren avbryter övningen. Nånstans på vägen flippar en av killarna och börjar prata och jag blåser av för reflektion.

En av deltagarna är megaarg för att övningen avbrutits och skyller på han som pratat.

Diskussion uppstår och med den ett ypperligt tillfälle för att prata om just skillnaden mellan misstag, lögn och likgiltighet. Viktigt, viktigt!

Nu säger jag det rakt ut!

Ett misstag uppstår i efterhand.

Japp, så är det.

Och vi vet inte ens om vi imorgon, eller om några månader kommer att klassificera det vi gör idag, just nu, som ett misstag.

Eftersom vi inte kan skilja på perception och illusion, ta exemplet att du ser nån du känner på stan, ropar: Kalle!, närmar dig Kalle och en halv meter ifrån honom fattar du att det inte är han. Det är någon annan. I första läget är det ju Kalle du ser. Sen händer något, en ny upplevelse gör att du reviderar den första upplevelsen och avfärdar den som en illusion. Det här är ju ett fenomen som är del av hur vi är som människor.

Intressant ur ett biologisk perspektiv, men för min del än mer intressant ur ett organisationsutvecklande perspektiv.

För tänk hur många som blir utskällda för att de gör fel på jobbet!

Man kan inte skälla på någon för att de begått misstag, eftersom ett misstag klassificeras som misstag i efterhand.

Om man däremot gör något som man vet är ett misstag, eller kan bli ett misstag, men gör det ända och intalar sig att det är rätt så ljuger man ju faktiskt för sig själv, och andra. Och om man gör så systematiskt så är det uttryck för likgiltighet, och det kan ju ha förödande konsekvenser. Tänk en läkare som är likgiltig inför konsekvenserna av sitt handlande. Uhhhh! Eller för den del en finanschef. Oaktsamhet, slarv, ointresse är fenomen i samma linje av oansvarig inställning till det man gör.

I ögonblicket du begår ett misstag klassificerar du det inte som misstag, det är först efteråt du säger, aj då, det där blev ju fel.

Otroligt skönt att komma på, och fantastiskt förlösande att prata om i många utvecklingsprocesser!